Uno växte upp i Hällbybrunn strax utanför Eskilstuna. Sin sexåriga skolgång klarade han av i ”Rakåsens Högre Allmänna”. Uno hade bra betyg i de flesta ämnen utom i sång, vilket förvånar oss undertecknare då det ofta var just Uno som tog ton när Internationalen eller annat skulle sjungas.
1943 gick Uno med i den Socialdemokratiska Ungdomsklubben Frihet i Hällby och som 17 åring blev han vald till ordförande. Där fann Uno den varma gemenskap som finns i de Socialdemokratiska organisationerna, trots ibland hårda debatter i sak och personvalsfrågor.
Uno verkade även tre år i Stockholm där han var han aktiv i SSU-klubben Katarina och det var även i huvudstaden han skaffade sig kontakter som senare blev viktiga för arbetarrörelsen i Eskilstuna.
Sommaren 1952 och 1953 blev det studier på arbetarrörelsens folkhögskola Brunnsvik. Här träffade han även sin blivande hustru Cecilia och de följdes därefter åt genom hela livet.
Mellan åren 1957-1968 var Uno arbetarekommunens ombudsman och senare under många år förtroendevald i Eskilstuna Kommun. Framför allt kom de sociala frågorna att prägla hans gärning. De mest utsatta människor han kom att träffa i sitt uppdrag, värnade han om och höll kontakten med också på sin fritid. Om han nu hade någon. Han drog sig inte för oortodoxa lösningar för att sätta den enskilde främst. Säkerligen gav de en del huvudvärk för kollegorna i parti och politik.
Efter att Uno lämnat politiken i kommunen ägnade han sig åt de relationer han fått genom livet och hustrun Cecilia såklart. Fortsatt var även partiarbete prioriterat.
Uno var under många år ansvarig för Valstugan under valrörelsen där han fick möjlighet att prata med alla han kände. En klassisk bild av Uno är också när han med megafonen ledde tåget framåt på första maj. Högt skanderande och med en pondus så att tåget framstod som större än det var. Det gällde att hålla humöret uppe. Om någon deppade över en opinionssiffra var Uno sällan sen med att dra i gång en uppmuntrande sång. ”Det blir bättre och bättre dag för dag” och ”Ju mer vi är tillsammans”, blev klassiker på många av arbetarekommunens arrangemang.
Nu finns inte Uno bland oss längre. Få människor lämnar så starka avtryck efter sig som Uno. Vi minns hans engagemang och hans stora hjärta för människor som hade det svårt. Vi minns hans orubbliga tilltro till Socialdemokratin, dess förmåga och grundläggande värderingar.
Nuvarande och tidigare ordföranden i Eskilstuna Arbetarekommun:
Ann-Sofie Wågström, Åsa Kratz, Siw Jansson, Alf Egnerfors, Lars Andersson